Så var det den stora dagen. Förmiddagen gick åt till att förbereda smink och hår och att fotas i en park. Men sen klockan 15.00 var det dags att vigas. Här är några av Beates bilder från dagen. Ibland har hennes pojkvän David hjälpt till eftersom Beate var tärna och hade en del pyssel.
Mamma på främre raden.
Vi tågade in och var supernervösa och brudföljet radade upp sig fint.
Efter en vigsel som kändes som om den tog två sekunder men egentligen tog 40 minuter sprang vi ut och blev mål för riskastning. Aurora och hennes kille var värdpar i kyrkan och hade förberett små strutar till alla.
Vi fotades och pussades.
Jag fotades med tärnorna. Beate till vänster är min lillasyster, och Karin till höger är min svägerska. De var så fina i sina vintage-klänningar och små buketter!
Här ska vi fotas men Kalle hade virrat iväg på egna äventyr bland alla gäster.
Här är vi allihopa! Kalle Li (Li förkortning på Linde eftersom de båda heter Karl och har efternamn på L) till höger är Kalles bestman. Stiligt värre!
Här är vi med alla föräldrar!
Här har vi bilen som skulle ta oss till festen. Det var en Impala från 60-talet i den finaste nagellacksröda färgen!
Här har vi anlänt till festen och vi är båda lite hungriga.
Här är vi med bilen igen. Det var himla kul att åka en så fin bil, inte varje dag man åker en bil som är 50 år gammal!
Jag var glad och poserade med buketten, som bestod av nejlikor, rosor och hjärtan på snöre.
Jag älskar färgerna tillsammans!
Slöjan är tyll vi köpte och sydde fast på en kamm, pärlorna är mammas som hon ärvt av sin farmor, pälsjackan är vintage och ett sista-minuten-fynd när vi kom på att det är kallt i oktober och min klänning inte hade ärmar.
I håret hade jag en brosch som en kompis mamma hade virkat i silvertråd till mig när jag fyllde 18 år. Jag hade den även i håret när jag tog examen i Nässjö, en tradition är född!
Här inspekteras min ring.
Och min armband. Det med stenar fick jag av Kalle i morgongåva och armbandet med rosetten fick jag från familjen i present på morgonen.
Jag berättar var min ring kommer ifrån och varför jag bara har en ring.
Sedan skulle vi sätta oss till bords. Dekoren stod mamma, Kalles mostrar och min svårmor och min mormor för. Så himla fint!
Pompom-bollarna gjorde jag dagen innan och de fick hänga över honörsbordet.
Menyn låg på tallrikarna och alla utom mig och Kalle hade fått en mystisk rosa rulle.
Vi ska sätta oss till bords. Min bukett fick agera dekoration.
Något lånat, något nytt, något gammalt, något blått.
Pompom.
Pappa höll ett tal där det var svårt att inte gråta lite.
Jag och Kalle var nöjda.
Och pussades så fort vi kom åt.
Vi höll festen på restaurang backstugan i Råsunda, vilket var himla lyckat! Älskar lokalen från 20-talet där Greta Garbo och Ingmar Bergman huserat.
Min svärmor höll ett tal med sång där svägerskan Karin var bakgrundsdansare. Kul med tal som har en liten överraskning!
Fina Elin som sjöng i kyrkan så att man fick grina lite.
Beate.
Karin höll ett roligt tal om Kalle så att fick skratta.
Vi pussades lite till.
Det var massa folk där och alla verkade ha kul.
Vi skar tårtan efter trerättersmiddagen. En hallontårta är alltid gott, även om man redan är mätt!
Min kompis Anna minglade runt och hade valt en väldigt fin 60-talsklänning som klär henne perfekt!
Kransekakan var influgen från Norge och en rolig detalj på efterättsbuffén, eftersom både jag och Kalle har norskt släkt. De små smällkaramellerna smällde när man drog i två snören, sedan kunde man hitta en liten vits och en papperskrona. Dessa vandrade runt och var ett roligt inslag!
Sedan var det dags för vals! Vi hade övat och det gick bra!
Sedan blev det spontandans! Eftersom lokalen blev varm var det ibland skönt att gå ut på terassen.
Man samlades i korridoren bland alla signerade tavlor.
Och sedan slog klockan tolv och jag och Kalle tog en taxi hem, även om vi nästan bor på gångavstånd.
När vi nu tittar tillbaka på bröllopet känner vi oss så lyckligt lottade som fått en så fin familj, de har verkligen hjälpt till otroligt mycket, det hade inte gått utan dom! Den rosa mystiska rullen alla fått vid sin plats utom vi var en sång om oss som toastmastern skrivit och som alla sjöng för oss, det var otroligt fint. Talen var också vackra, man fick grina lite där också.
a Bientôt!
