Tibetanska Spanielhundar som Mira

Mamma och pappas hund Mira är en tibetansk spaniel, eller tibbe som de också kallas. Mamma och pappa tog över henne av en väninna till mormor. När jag var i Umeå över helgen hälsade vi på Miras uppfödare. 

 Här har vi Mira! En snäll och glad hund!

 Och här vi en av de söta tibbarna. Uppfödaren Ingrid har fyra tibbar som bor hos henne och som hon både ställer ut och avlar på. Här är hennes hemsida om ni vill kika på hundarna!

 Denna valpen på några veckor blev min favorit, hon liknar Mira, men är karamellbrun, vit och svart.

 Himla söt och snäll!

 Två till små valpar. De var i den där roliga åldern när de springer omkring som tokar och är väldigt lekfulla! De satt inte stilla en sekund.

 Denna lilla tibbe brås på sin far i samma färgställning.

 Söt!

 Också vår lilla Mira, som kände igen sig på Kenneln.

Kul att se var hon kommer ifrån och träffa hennes mamma, en fin guldbrun tibbe med stora fina ögon.




a Bientôt!

I Umeå

Efter en kort visit i Umeå fick jag med mig dessa bilder hem. 

Kim, mormors hund är en pudel som är himla glad i sin lilla trasa. Här ligger han i soffan och kikar mot hallen om någon skulle komma. Det är så kul med hundar och deras personlighet, Kim har alltid varit en speciell hund, han är lekfull och pigg, även nu när han är 11 år.

Vår hund Mira har också speciell personlighet, även om vi fortfarande håller på att lära känna henne. Hon är helt oberörd om andra hundar, om de inte ser ut ungefär som hon, då blir det roligt! Sedan är hon väldigt kelig, gillar att vara nära. Hon kan i och för sig vara väldigt reserverad mot folk hon inte känner, men hon är väldigt snäll!

Här har ni en bild på mig också! Med minimalt med smink och utsläppt hår. Det var väldigt varm i Umeå, men vi hade massa roligt att göra, så vi hann aldrig till stranden.

Vi gick en sväng på Myrorna i Umeå som jag alltid tyckt varit så bra. Här är leksaker i ett vitrinskåp, tågleksaken längst in är liknande som mitt spektakulära fynd, fast priset sköt i höjden när kartongen fanns med. Båten var också fin, helt i plåt för några hundralappar.

Jag gillar ju miniatyrer, och denna var riktigt fin, en liten röd telefon för 100 kronor. Vad jag fick med mig hem var en kjol och två scarves, det var halva priset på alla damkläder. Det får vi kika på snart!



a Bientôt!

En Sommar

Efter snart en månad är det dags att blogga igen! Jag har inte haft min semester än, men jag har hunnit med en del trevliga utflykter! 

 Som med pappas båt. Kalle tog dessa fina panoramabilder.

 Här är Kalle själv! Glad att vara i solen. Eftersom vi båda jobbar mycket varje sommar hinner vi inte vara ute så mycket som vi skulle vilja.

Här är sista panoramabilden. Är himla förtjust i denna, med Norrmälarstrand och stadshuset.

Sedan har jag också bilder på när jag var i Umeå över en natt (!) och hälsade på Miras uppfödare, gick på loppis och umgicks med mormor.


a Bientôt!

Mira

Idag passar jag mamma och pappas hund Mira. Vi har inte haft henne så länge men hon är redan en i familjen. Snäll är hon också. 

Hon är lite svår att fota, hon har ett underbett och ibland sticker tungan ut.

Med de största ögonen jag sett på en hund.

Såhär ser hon mestadels ut, för att bli klappad på magen. Här sticker tungan ut också!



a Bientôt!

Mira 2

Här är en till bild på Mira, mina föräldrars hund. Hennes underbett är ganska trevligt, ibland sticker tungan ut lite grann också, då är hon extra gullig.


a Bientôt!

Mira

Mina föräldrar har skaffat en hund. Vi kallar henne Mira. 

Hon är en tibetansk spaniel och snäll som få. Vi har ju haft hund halva min uppväxt, så det är väldigt trevligt att hon kommit till vår familj. Hon har tidigare bott hos en väninna till mormor, men eftersom Mira inte kunde bo med henne på hemmet, så fick hon bo hos mina föräldrar.

Hon är en himla trevlig liten dam, olik alla andra hundar jag träffat. Ska bli kul att lära känna henne mer!



a Bientôt!

En Liten Katt

Jag älskar att gå på loppis, som ni vet. Oftast kan jag försvara mina köp med att jag kommer att använda den varje dag (i fall det är en klänning) eller jag har alltid letat efter en sådan här (allt annat) Men vissa saker kan man liksom inte säga annat än att den behövde ett hem, punkt slut. 

 Ett sådant köp är den här katten. Den är inte så stor, kanske 5 cm lång, med ett stort huvud och stora gröna ögon med långa fina morrhår under. Kolla den lilla svansen också, det är klart att man inte kan lämna den kvar! Jag ler varje gång jag ser den och jag kan nästa börja skratta bara jag tänker på den, för egentligen, vem tillverkar en sån här? Och vem köper den i sin tur?

Som en kompis i klassen sa till mig idag på lunchen: "bli inte en sån där som samlar och har tusen prydnadskatter hemma." Nejdå, i så fall är det 999 katter kvar!



a Bientôt!

Balkongen 2

Balkongen är ju som sagt vårt bästa rum just nu, och häromdagen blev det lite bättre när mamma kom hem hit och planterade lite nya blommor. Vi kikar!

Vi plantera i fler krukor som fick stå på det lilla bordet.

Under bordet står tomma krukor och vårt fina bladfat i betong.

De gula penséerna fick flytta till en gul kruka och stå på bordet.

Vi fick lite blommor till vår blomlåda. Söta små vita och lite större söta rosa.

De röda penséerna fick sitta kvar. Om ni undrar varför vi har en massa tandpetare i blomlådan är det för att vårt husdjur brukar gräva upp och kasta ut blommor ur krukorna. Så vi hoppas att han skärper sig.

Älskar verkligen dessa färger! Nu hänger vi ännu oftare på balkongen och nästa år ska jag ha ännu mer blommor härute! Jag hoppas också kunna köpa en fin ljusslinga att ha härute, våra vi haft hittills har gått sönder...

a Bientôt!

Gunter

Jag har skrivit om den tama ekorren Gunter en gång förut, men idag var det speciellt. Vi skulle frosta av frysen och hade lagt all mat ute på balkongen i en stor påse. Vi tänkte inte mer på det tills jag skulle ut och hämta in allt igen, då satt Gunter där och hade hittat en fryst kanelbulle att äta på.

Han är himla gullig!

Här sitter han och äter, jag vet inte om ekorrar verkligen ska äta bullar, men han ville så gärna ha den...

Här försöker han få av pappret. Efter detta "gömde" han kanelbullen på fönsterbläcket i köket. Kul med en så glad och tam ekorre men jag känner på mig att han kommer vilja ha mer mat i framtiden...

a Bientôt!

Ekorrn satt på balkongen...

I förrgår såg vi en ekorre som klättrade förbi, på fasaden till vårt hus. Här sitter han på tredje våningens balkong och kikar ner på oss.

Han var snabb!

Här är han högst upp, det är ett 9-våningshus vi bor i...

Han var väldigt söt! Och skicklig! Putsen på huset är inte så grov, så han måste ha vetat vad han gav sig in på!

Och här är en annan bild Kalle tagit. Han skrattade så mycket att han missade ekorren hela tiden.

A Bientôt!

Flytta

Vi packar just nu för fullt, vi ska ju flytta snart. Här är lite grejer jag hittat bland alla saker när vi packat och grejat.

Två dockor från mormor.

Presentpapper med nyckelpigor jag glömt att jag hade.

Min porslins-undulat, porslins-fågel och plast-ko.

Vykort!

Ett fotoalbum Beate gjorde till mig när jag fyllde 20 år. Den finaste presenten jag fått tror jag!

Hon har samlar bilder hon gillar, mig och Kalle...

Jag, Kalle och Tess vår gamla hund...

Tess igen...

Slut!

Waldemar

Här är Waldemar. Han är vårt husdjur. Han har namnsdag idag, så då passar jag på att presentera honom. Han bor uppe i vår bokhylla i vardagsrummet där han vakar över oss dagarna i ända.

Han är en liten glad anka. Jag köpte honom till Kalle förra sommaren när jag var i Stockholm och sommarjobbade. Vi vet inte varför vi gav honom namnet Waldemar. Och med dubbel-v och allt. Sedan läste jag att namnet Valdemar har omformats av ryska Vladimir, som betyder den som härskar med vapenmakt. Det passar nog inte så bra in på Waldemar. Vi måste bara ha tyckt att han sett ut som en Waldemar.

Eller, så liten är han kanske i och för sig inte...Grattis Waldemar!