Loppisfynd från Finland

Jag har varit hos min syster i helgen. Hon har ju flyttat dit för att plugga foto i fyra år. Vi for omkring på några loppisar och detta är vad jag fick med mig hem. Beates fynd hann vi aldrig fota. 

 En hyacintvas i min favoritfärg, en vas från Uppsala-Ekeby som jag trodde var Stig Lindberg i några sekunder, en artdeco-dosa och ett litet fat.

 Det lilla fatet har en dam i fina färger, denna tänkte jag ha mina smycken i.

 Här är Ekeby-vasen. Visst är den lite Stig Lindberg?

Också till sist två väggtallrikar, en med Stockholm 700 år och en med växter och landskap.




a Bientôt!

Du Levande

Det snöar så vacker men jag kan inte fånga det på bild. Så ni får se lite bilder här hemifrån istället! 

 Här är köksfönstret nu. Fullt med blommor och snöflingor utanför.

 Vår nya fina lampa, jag tror det är 50-tal, med små perforeringar längst ner. Mamma och pappa köpte den till oss på en loppis i Umeå.

 I födelsedagspresent fick jag massa fina saker. Jag fick tvål och hudcreme och massvis med fina böcker. Jag fick även filmen Du Levande av Roy Andersson, en av mina favoritfilmer!

 Jag fick finaste påslakan-setet från IKEA. Älskar färgerna!

 Av Kalle fick jag en grön ullklänning. Den har lång och fin kjol som passar perfekt till min nya kofta. Varmt och skönt nu med all snö.

 Jag fick även en elegant blombukett och ett presentkort på stadsmissionen. Och en prenumeration på min favorittidning Antik Världen och ljus!

Sedan fick jag även en väska och fina kort! Tack så mycket! Så mycket fina saker!

a Bientôt!

Det här får mig att gråta.

Listan!

Jag måste erkänna att jag gråter ganska lätt. Pappa säger att jag har nära till mina känslor och det tror jag stämmer. Jag tänker inte lista det som får mig att gråta, för det är så olika saker. Men gråt måste inte vara över något sorgligt. Det kan även vara av lycka. Jag grät nästan när jag kom in på skolan jag går på. Eller när jag upptäckte att Kalle älskar mig. Eller när mamma och pappa gifte sig. Så är det.

a Bientôt!

Finaste filmen

Det här skrev jag för ungefär 6 månader sedan här i bloggen. Nu vill jag visa det igen för det är så fint.

Kalle ville visa mig en film han tyckte om. Jag är inte den lättaste att visa filmer för, men han tjatade tills jag gick med på det. 5 minuter in i filmen gråter jag. Och sedan gråter jag mig genom hela filmen, både för att den var så otroligt sorglig men också för att den var så fin. Den handlade om livet, att det inte alltid blev som man ville eller tänkte men att det kunde bli bra ändå. Om livslång kärlek och vänskap. Det är en av mina favoritfilmer, jag har kanske 10. Bara att han tog med sig huset med ballonger är helt otroligt, jag läste någonstans att de frågade en arkitekt hur många som skulle behövas för att lyfta ett hus. 20 000 stycken. Bara det liksom.

Sedan är det så otroligt kul att se animeringarna, tänka ut hur de gjort den och alla detaljer de gjort, för det är ju inte bara en otrolig berättelse. Renderingarna måste tagit lång tid!

Åh!


Tack pixar för att jag får låna bilderna!

Favoriter

Fina Moa har gjort en fin lista som jag också tänkte göra! På slutet har jag lagt till lite fler favoriter!

Favorit...

...Doft: Kalle! Doftar alltid trevligt och tryggt. Annars gillar jag liljekonvalj, ros, skog och höst.

Färg: Hallonrött! Men jag gillar nog alla färger!

Känsla: När man får såna dejavu känslor i vardagen, sånt man känner igen från när man var liten eller kommer på ett fint gammalt minne man trodde man glömt bort.

Väder: En solig höstdag. Så vackert.

Ögonblick: När jag fick första kramen av Kalle. Jag var som flytande hela veckan efter det. Eller när han sa att han saknade mig.

Ord: Oj det finns så många fina! Bonbonjär, frasig och vintertid är fint.

Låt: Genom tiderna måste vara a Little more for little you med The Hives. Eller Robyns Be mine!

Film: Amelie. Såg den senast igår och frågade Kalle om vi inte skulle flytta till Paris och jag kunde jobba på café och han som biografmaskinist. Han sa att trivdes bra här.

Scen i Film: När Marilyn Monroe framför Diamonds are a grils best Friend i filmen Gentlemen Prefer Blondes från 1953. Hennes cerice klänning och balettflickornas tyllkjolar mot bakgrunden, man kan ju inte annat än förundras!

Citat: alla de dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.

Konstnär: Monet!

Årstid: Höst!

Bok: Just nu är det nog Extremly Loud & Incredibly Close av Jonathan Safran Foyer.

Mat: Just nu, sushi, imorgon kanske palt.

Dryck: Coca Cola. Skulle kunna leva på det.

Glass: Hallonsorbet.

Djur: Uggla.

Godis: Surt godis eller choklad.

Minne: Den första julen jag minns, tror att det var -92 i Umeå hos mormor och morfar och jag fick Lego. Det tyckte jag var himla kul.

Klänning: Denna.

A Bientôt!

Hello Monday

I helgen har jag mest varit med Kalle och familjen. På lördagen jobbade jag och sedan var Kalle och jag på bio och såg The Expendables. Kanske inte den bästa filmen jag sett, men man kan ju se sådana också ibland. Kul att alla kända actionskådespelare var med i en och samma film.

På söndagen skulle jag vara lite med mamma och pappa. Här är det jag tänkte ha på mig.

Men kände mig inte helt 100 så jag bytte till detta.

Nöjd med sminket.

Här är en krage jag köpte när jag och Kalle var i stan senast. Kommer passa fint till en klänning eller vanlig t-shirt. Om jag nu hade haft några såna...

Igår tänkte vi att vi skulle ha gått på Svenskt Tenns utställning Josef Frank 125 år. Men när vi kom dit var det stängt, trots att det stod på hemsidan att det skulle vara öppet. Lite besvikna åkte vi istället till Rosendals trädgård och fikade. Nu är det lite dumt att jag inte tog med kameran, (det är ju nästa alltid Kalle eller Beate som fotar) så jag har inga bilder på det, men det var väldigt fint! Man kan plocka blommor på lösvikt och ta med sig hem, som lösgodis! 30 kronor hektot! Jag och Kalle ska dit snart och då lovar jag att ta med kameran!

A Bientôt!

PS. Tack för alla fina kommentarer i förra inlägget! Det värmde verkligen! DS

Valborg

Idag har jag och Kalle fotat och städat. Hans familj är på besök och vi ska iväg på äventyr.

Men först ska jag visa vad vi shoppade igår. Två par strumpbyxor. Jag har letat som en galning efter fina gula strumpbyxor och igår hittade jag ett par från Sneaky Fox. De vita med prickarna är från MQ.

Dessa köpte jag på BikBok av alla ställen. Örhängena är söta, små flickor i svart page. Nagellacket är från Depend.
Skärpet köpte jag också, från Gina Tricot.

Idag har jag på mig min blå 50-talsklänning och blå strumpbyxor.

Kalle har sina nya kläder, t-shirten från Humör och byxorna från MQ.

Han köpte även dessa tröjor. Och ett par shorts och en scarf.

Allt är från MQ.

Så när vi var nöjda gick vi på bio.


Vi såg på Iron Man 2. Det var en bra film, Tony Stark aka Iron Man är en ganska speciell hjälte. Dock fick man inte se så mycket av de andra karaktärerna eller om lite andra oklara grejer. Men absolut en sevärd film, mycket bra effekter och en ganska bra story.

Hoppas ni har en fin dag!


A Bientôt!

Mina finaste böcker

Psst... ni kan klicka på bilderna för att se dem i ett större format!

Den första boken jag tänkte visa är en jag fick i julklapp av Kalles föräldrar för två år sedan.

Det är en bok om Old Touch, min favoritbutik i Stockholm.

Den här boken är som en biografi över olika personer, en tidnings modereportage och intressant historia. Så fint!

En är om en dansös.

Här är en del av ett reportage. Det finns så otroligt mycket fint i den här boken, om jag kunnat hade jag lagt in bilder på allt!

Sedan tänkte jag visa den här boken jag köpte i New York. Jag hade köpt den till Beate i julklapp, men jag var tvungen att köpa en egen! The melancholy death of Oyster Boy and other stories.

Den är skriven av Tim Burton och den består av dikter och teckningar av honom. Så miserabelt vackert.

En av mina favoriter är Voodoo-girl:

"But she knows she has a curse on her,

a curse she cannot win.

For if someone gets too close to her,

the pins stick further in."

Toxic boy!

Och James. Det finns så mycket i den här boken jag hade velat ha med, allt är bara så klockrent!

Här är den sista boken jag tänkte visa, Vespan, Myran, Chanel No 5... är skriven av tre personer, en av dem är min lärare, Marit Stigsdotter. Historien om den här boken är lite fin, jag hade sett boken och tänkt köpa den, men inte gjort det, så Kalle köpte den till mig i 20-årspresent. Jag blev jätteglad för jag han hade verkligen gissat bra, han visste inte att jag ville ha den. Att sedan min lärare hade skrivit den var en fin överraskning!

Det står massa fina berättelser om designklassiker om Coca Cola...

Cobran, eller Ericofonen som den egentligen hette...

Myran... Jag gillade inte den från början, jag mer förtjust i sjuan, men så fick jag veta att det är Arne Jacobsens profil man ser. Så det man inte ser är det som är fint!

Sedan finns det även andra fina historier och bilder som är värda att läsa.

A Bientôt!

Detta visste ni inte om mig...

♦ Jag har varit med i två filmer. I den ena blev jag kastad från en bro, i den andra var jag ärkeskurk. Båda var gjorda av kompisar.

♦ Jag gillar lager, IKEA är min favorit. Jag vet faktiskt inte varför. Kanske är det för att jag tänker att någon har satt ihop alla hyllor och gjort system och håller ordning. Sånt är fint tycker jag. Eller så är det kanske för att det är som ett enormt bibliotek med hyllor med möbler istället för hyllor med böcker.

♦ Jag har haft MVG i gymnastik genom hela min skolgång, fast jag inte är så sportig.

♦ Jag älskar LEGO. Älskar. Jag lekte med det jättelänge. Nu för tiden spelar jag och Kalle lego-spel på vårt playstation. Favoriten är Batman. Fast vi har Star Wars och Indiana Jones också.

♦ Vilket leder mig in på nästa punkt: Superhjältar. Så coola. Ska göra inlägg om dem någon dag framöver.

♦ Jag var ett hysteriskt och energiskt barn. Jag pratade mycket och när jag är med på video hör man min röst i bakgrunden hela tiden. Jag klättrade i allt. Medan syster var väldigt lugn.

A Bientôt!

Knips knips

Idag såg vi Edward Scissorhands, en helt otrolig film av Tim Burton. Filmen handlar om Edward som har saxar istället för händer, och vad som händer när han kommer till de andra människorna som lever i pastellig värld där han skär sig väldigt mycket från allt.

Tim Burton balanserar alltid på tråden mellan vackert och sött mot tragiskt och svart. Allt är så fantasifullt och udda att bara miljöerna och karaktärerna är fascinerande i sig.

Efter att ha sett utställningen på MoMa i New York kan jag verkligen uppskatta honom på ett annat sätt nu än innan.

Se den!

♥