Min Vintage 1

När jag tänker vintage tänker jag direkt 50-tal. Sedan kommer 60-tal. Jag älskar verkligen dessa årtionden. Färgerna, mönsterna, modellerna. Jag ser inte second hand som vintage. Det måste vara 70-tal och bakåt. Jag gillar inte när butiker kallas för vintagebutiker och har kläder från H&M. För jag förknippar vintage med kvalitet. Kan ni tänka er ett plagg från Zara hålla i 50 år till? Hur skulle det se ut då? Det klarar ju knappt en tvätt idag. Det är nästan svindlande att tänka att vissa av klänningarna i min garderob är äldre än mig. Vissa är även äldre än mina föräldrar.

Miljöaspekten är också väldig för mig när det kommer till vintage. För mig är inte vintage en trend, det är en livsstil. Jag försöker leva miljövänligt och ta tillvara på så mycket som möjligt. Jag samlar heller inte vintage, eftersom jag säljer det jag inte längre använder eller som jag inte kan ha. Även om jag gillar alla mina klänningar lika mycket. Vissa tillfällen har jag inte velat sälja, men då tänker jag att min klänning som jag inte kan ha som bara hänger i garderoben kanske kunde vara någon annans favorit. En klänning man tar på sig de dagar man inte har lust med något annat.

Sedan funderar jag även kring trender, de klänningar som gjordes på 50-talet var trendiga nästan hela 50-talet. Det skulle vara vid kjol och smal midja. Man kunde pyssla om dem lite så att det fungerade, men det krävdes inga radikala förändringar. Nu går trenderna så snabbt att man inte kan hålla isär vad som är inne och ute. Jag tappar direkt intresset, när det känns som om ju snabbare trenderna flyter på desto mer pengar tjänar företagen.

Så tycker jag om vintage! Vad tycker ni?