torsdag 5 augusti 2010

Svarta Linjer

Det är verkligen fascinerande tycker jag, hur mycket musik påverkar oss. Jag lyssnar på musik hela tiden, som nu när jag skriver detta lyssnar jag på She med Green Day och kommer direkt tillbaka till ettan på gymnasiet när jag pluggade matte, lyssnade på Green Day (She, Basketcase och Minority) och chattade med Kalle, allt samtidigt. Jag kan känna igen precis vad jag kände när låten spelades, vad det var för väder, lukter, att vara nykär och lite osäker på allt det nya på gymnasiet. Sen kan jag lyssna på Kent Vita Linjer och Hjärta och slungas tillbaka när jag och Kalle åkte bil hem från Viebäck på kvällen. Det var vinter, mörkt och kallt och sommaren kändes oerhört avlägsen. Jag kommer ihåg att jag tänkte mycket på framtiden. Att jag längtade tills vi skulle flytta till Stockholm, alla gånger vi var på Röda Korset, köpte något fint, slängde oss tillbaka i bilen, åkte hem medan vi lyssnade på Svarta Linjer och kom sedan innanför dörren för att starta Svarta Linjer igen på datorn.

Och så är det med nästan alla låtar, jag känner vad jag kände då, och lyssnar nu på låtar som sedan i framtiden kommer säga något om denna tid jag har nu. Hoppas musiken aldrig tar slut!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar