Slutligen tog vi tåget till Bacharach, men vi var först tvungna att stanna till i Frankfurt. Här åt vi lunch och glömde en anteckningsbok som vi aldrig såg igen. I Bacharach, där vi skulle stanna en eftermiddag och en dag, hade vi tänkt slappna av lite, mellan alla de stora städerna.
Stationen i Frankfurt var fin och stor.
Vi kom till Bacharach på eftermiddagen. Vad vi trodde skulle vara en liten seg stad var en liten magisk fin stad vid floden Rehn. Jag har aldrig sett något liknande.
Det var så mycket blommor och fina små hus att vi blev helt nippriga. Detta ledde till att vi såg hela staden (som inte så stor, tror det bor 2000 personer här) första eftermiddagen/kvällen.
Bacharach är en gammal stad, med anor från 1100-talet. På de flesta husen stod det när de byggdes. Sånt är fint!
Här är jag!
Här är huvudgatan, som var himla fin.
Kyrkan, som också var så himla fin. Det fanns gott om trånga gränder, stadsmurar man kunde gå på och fina små tinnar och torn på husen.
Här är Altes Haus, som det står på fasaden. De hade mycket ord och meningar på sina fasader. Det här huset var från 1300-talet, och vi bodde mitt emot det i ett litet familjehotell.
Fina gränder. Jag tror att vi var de yngsta resenärerna i stan.
Staden var omgiven av höga berg där det växte vindruvor. Rehndalen är ju känt för sitt vin, så många åker hit för provsmakning. Det gjorde inte jag och Kalle dock, vi förstår oss inte på sånt.
Här är kyrkan invändigt.
Den var väldigt fin.
Allting lutade här, så det kändes verkligen spännande.
Här var vi på väg upp till
Burg Stahleck, borgen som Bacharach ligger bredvid. Det var riktigt tufft att ta sig upp, brant och långt. På vägen ner mötte vi ett amerikanskt gäng som vid denna trappa där Kalle står skrek att det var så långt och att de inte skulle orka särskilt länge till. Det de inte visste var att de hade en vandring på kanske 15 minuter av uppförsbacke till framför sig...
Men det var värt det när man väl kommit upp, utsikten var fantastisk.
Det såg helt overkligt ut.
Borgen var väldigt spännande, med en fin glasskylt.
Och spännande vinklar.
Vi gick ner igen och gick ut för att äta middag.
Här ser ni borgen nerifrån. Så himla fin!
Efter middagen gick vi ner till stranden och kastade macka. Stenarna var av tunnaste skiffer, så de hoppade långt.
Stranden var himla fin, men vattnet var himla strömmt. Så att bada var nog inte att rekommendera.
Och så gick vi tillbaka till hotellet. Fin dag!
a Bientôt!
