Det här med att vara en tant. Det har varit lite debatter kring detta. Alla ser olika på tanter och man väljer själv hur man väljer att se det. Jag väljer att se det såhär:
Jag är en tant. Jag ser upp till tanter. Tanter är häftiga. Jag har kollat lite i boken Elin Ek skrivit om supertanten och håller med om det som skriver, det finns många positiva aspekter hos tanter.
En tant pyntar hemma. Enligt mig mår de flesta bra av att ha det fint kring sig. Även om de inte tror det.
En tant tar hand om resurserna. Hon är inte snål, hon är sparsam och sparar plastpåsar och kokar soppa på rester. Det är miljövänligt, det är bra, det är ekonomiskt.
En tant gillar handarbete. Det gör jag med, att pyssla och rita och ha mig, jag mår himla bra då. Men inte för att jag måste, utan för att det är mitt intresse.
En tant är huslig. Det råkar jag också vara, och kan både städa utan kemikalier och laga soppa på en spik. Det måste man som fattig student och miljövurmare. Jag blir helt nipprig av att åka till Småland och plocka svamp och bär och ha sånt i min kyl och frys jag själv plockat, rensat och torkat.
En tant konsumerar inte onödigheter. Hon köper det som behövs och inte mer än så. Jag håller fortfarande på att lära mig att köpa det som behövs och inte det jag vill ha. Jag tänker alltid en extra gång, vill jag ha denna eller behöver jag denna? Ett behov kan man alltid fylla, men inte ett begär.
En tant har pondus. Detta kan jag inte säga direkt att jag har i överflöd, men jag önskar mig det.
Jag vill också nämna att jag är feminist, jag vill inte vara hemmafru och jag önskar inte tillbaka det samhälle där kvinnor var hemma och männen jobbade. Jag leker inte tant. Jag råkar bara ha de intressen som en tant generellt har och jag råkar känna att det samhället vi lever i inte riktigt passar mig. Jag är trött på konsumtion, jag är trött på slit och släng, jag får ont i magen av att slänga mat och jag gillar inte heller att se vårt hem svämma över när man inte städat på ett tag. Så därför deklarerar jag nu att jag är en tant och jag är stolt över det! Glad 8:e mars!
Ett PS som en fin läsare tog upp: tanter kan se det fina i små vardagliga saker, vilket också är viktigt!
a Bientôt!
Oj, bra inlägg. Skrev själv ett på min egen blogg igår efter att någon påpekat att jag klär mig som en tant. Det var inte lika positivt som ditt, men efter att ha läst det tror jag att jag stolt kan kalla mig en äkta Tant. Tack :) /Hanna
SvaraRaderaHanna: Oftast menas det inte positivt, men det borde det, tanter är bäst! :)
SvaraRaderaJag blir kallad tant av min pojkvän, av mina systrar och av mig själv. Alla menar det som något bra, av precis dom anledningarna som du tog upp. Men en sak vill jag tillägga... har du tänkt på hur glada tanter blir för dom minsta trevligheter? Det är underbart. Dom har levt i svårare tider men har lärt sig att uppskatta all vänlighet och dom små sakerna som gör livet vackrare, bara man väljer att se dom...
SvaraRaderaLina Sundqvist: Det var en bra sak att tillägga, det har du verkligen rätt i! Det är ett trevligt sätt att se på saker :)
SvaraRadera